Vill bara ha mina fotsteg

Tittat på film med Sandra och Danne. Det har regnat under dagen och marken är fortfarande blöt, det kommer vatten droppar från träden. Det är mörkt ute det ända man kan höra är mina fotsteg. Jag går så fort jag kan utan att springa, jag är stressad och har en känsla av att någon går bakom mej, någon förföljer mej. Jag går där i väntan på att personen ska ta tag i mej.
Jag får syn på min skugga, det är en lättnad för det är bara min skugga, bara en skugga. Men den lättnaden försvinner snabbt, lika snabbt som min skugga när jag kommer fram till nästa lycktstolpe. Det knyter sej i min mage och känslan är där igen.
Men jag vet att det inte är någon där, det är bara jag som lurar mej själv. Äntligen framme, hoppas att ytterdörren inte är låst, för i det här tillfället skulle jag inte klara det. Jag ser mej omkring det är ingen annan där förutom jag, men ändå har jag bråttom att komma bort därifrån.